En ny, gammal vän
Visst växer vänner ifrån varandra..
Men det är ingenting jag vill ska ske. Jag försöker anstränga mig för att få träffa dig, i ren desperation skriver jag det här.
Jag frågar alltid om vi kan ses, hitta på det ena och det andra. Du föreslår själv saker men ångrar dig i sista sekunden. Du lovar födelsedagsutflykter, att vi ska fira tillsammans, resor och andra spännande spänningheter (neeew *klirr*).
Jag saknar dig något så oerhört som min närmsta vän.
Att få vara hemma hos dig eller mig och bara se på film och laga en god middag tillsammans.
Att gå på stan med dig och kolla i affärer jag vanligtvis brukar strunta i.
Att åka skidor med dig och testa snowboard för första gången i mitt liv.
Att uppträda i skolan, bli sminkad utav dig och se dig i publiken för min skull.
Att åka bil med dig, dunka musik som vi gillar och bara vara.
Det finns så mycket, så förstår inte vad som satt käpparna i hjulen. Vi var så nära, men nu så långt bort. Funderar i skrivandes stund om jag verkligen ska publicera detta på bloggen men har inte skrivit något på länge så det är väl dags… Kanske är sjukdomen som talar, men jag mår dåligt både av det och det här.
Jag saknar dig och vill umgås med dig.
Inte som förr, utan som nu.
- Vi är gamla vänner som borde bli nya vänner.
