Utan Dess Like
Nu sitter jag äntligen här på bussen. Nya vägar mot nya äventyr och en hel del läsk och godis också såklart.
Att påbörja resan känns helt underbart. Men kanske mest skrämmande nu ändå eftersom det inte verkar finnas någon sovplats för mig i Stockholm. Skulle som sagt ha tillgång till min lägenhet den 1 november, men svårt att få tag på killen som har nyckeln. Får bita ihop och hoppas på det bästa bara. Har hört av mig till lite vänner också men alla verkar ha fullt upp, eller fullt hus så att säga. Ska försöka tagga ned lite och se på film sen tror jag. Det löser sig alltid.
Var även i Kalmar tidigare än förväntat idag på morgonen och passade på att träffa underbara Marika för att äta frukost tillsammans på Cafe Corner. Där blev det festligheter i form av baguetter och varm choklad. Smaskigt värre! Bjuder på lite insläng från morgonen (woho, nytt ord). Pratade om allt och inget, dock pratade vi inte så mycket som vi kanske borde. Förstår varandra så bra ändå, behöver nästan bara se på varandra utan att säga något alls. Så nu vet hon allt om mig och min framtid, och jag likaså om henne. Det kommer gå bra för dig, det är jag helt säker på!
Därefter var det en ”ensam mamma söker” som knackade på rutan och kikade in. Det var Simon som var ute och gick med älskade Carro i högsta hugg. Aldrig får han en lugn stund. ;)
(Vad svart och vitt allt blev helt plötsligt kände jag, haha)
Så jag smög försiktigt ut från frukosten och följde med Carro till bilen. Hon körde mig till bussen och vinkade varsamt av mig där. Alltid när vi ska ut och åka med varandra så är det mycket trafik, jag som ändå kände att tiden var med oss den här gången. Stressigt fick det bli! Haha. Kom tidigare ändå och sa hejdå till Kalmar.
Där jag lämnar alla mina exemplariska vänner efter mig.
Men vet ni vad, jag kommer tillbaka!
Det lovar jag.
