JoelSv

Jag drömmer ofta mardrömmar nuförtiden (mindre nu som tur är, emot för ett tag sedan) och har haft en återkommande dröm om en plats som jag inte riktigt vet vart jag ska placera. Får för mig att den ligger i närheten utav där jag bor, med vackra landskap, åkrar och så vidare. Men gör den verkligen det…

Har drömt som liten om samma ställe (när jag var yngre i alla fall…) och förr så drömde jag om att jag hälsade på ”bonden” som bodde på den högsta punkten i byn. Han hade 4-5 Siberian Husky-valpar och jag samt några andra barn fick välja varsin som vår egen. Jag kommer så väl ihåg den gamla drömmen och hur mycket jag trivdes tillsammans med min hund, kommer dock inte ihåg vad jag döpte den till… (Om jag ska ha en hund i framtiden, så kommer jag definitivt döpa den till Pim! Om inget bättre namn korsar min väg ;D) Men jag hade det på tungan hela drömmen.

Jaja, jag upplevde äventyr etc med hunden och vi var bästa vänner men efter ett tag så blev vi tvungna att skiljas åt. Vet inte om det var på grund utav flytt eller liknande. Men hunden försvann ur mitt liv och jag likaså.

Drömmen som jag drömde inatt handlade om samma ställe, en by i sluttning till en massa åkrar och gamla stenmurar med murgröna på. När man kör in till byn (Jag var tydligen passagerare i en lastbil?) så är det smala stenmurar och med en vattenledning på vänstersidan. Alla hus, eller stugor var lite nostalgiska och typiska sommarstugor.  Bilturen var galen och vi, (jag och… den som körde? Vem det nu var…) körde fram och tillbaka utan resultat att hitta dit vi skulle. Så hamnar vi till slut uppe på kullen och jag säger att vi hamnat fel. Då ser jag att det är begravning, den gamla bonden har avlidit. Jag kliver ut lastbilden (lastbilen försvinner) och ställer mig en bit bort och tittar. Ser en vit/grå hund sittandes vid den lilla folkmassan. Försöker ta mig lite närmre utan att bli upptäckt och en ungefär likadan hund kryper sig fram på min vänstersida och jag sätter mig ned. Det är något bekant med hunden? Den trycker sig närmre mig och jag känner mig mer och mer bekväm i dess sällskap.

Kunde det vara?

Är det?

Nej det kan det inte vara?

Jo, det var exakt samma hund som jag hade varit tvungen att lämna som valp när jag var liten. Den la sig i mitt knä och visade att det var dags.

Hon hade också sett sina bästa dagar…

Jag börjar gråta i drömmen och skaka.

Efter det så vaknar jag och det enda som är fast i mitt huvud är namnet…

Vad hette du?



Kommer kanske uppdatera drömmen lite senare, var mest en avreaktion för att
inte glömma bort vad den handlade om. Skönt att det var en dröm i vilket fall...