Bye, Bye Stockholm
Efter tre veckor i huvudstaden känner jag nu ett tvivel. Lite ångest över att inte ha någon nära som jag bara kan gå över till eller ta bussen till. Har även börjat tvivla lite på mig själv. Frågor som blandar sig i huvudet är dels ”kommer jag kunna bo kvar?”, ”kommer jag hitta ett jobb?” tillsammans med rädslan för att det inte kommer gå. Visserligen är tre veckor inte speciellt lång tid men jag menar, hade jag varit attraktiv på marknaden hade jag nog fått börja redan. Eller så är det mitt huvud som spökar nu och den emotionella musiken förstör stämningen mer än vad den borde.
Ska åka ut och slänga iväg mina CV:n och personliga brev till en hel drös av arbetsgivare i veckan och visa ännu mer vilja och styrka. Men löser det sig inte snart, ja då kanske det blir ”Bye, Bye Stockholm”.
