JoelSv

Många gånger har jag märkt att jag förändrats sedan jag flyttade till Stockholm. Både på gott och ont. Dock börjar det märkas mer tydligt för varje dag hur det negativa påverkar mig som person.

Jag är sur, trött och ledsen hela tiden.

 

Det är framförallt hur människor i min omgivning påverkar mitt humör och vad jag gör. Speciellt när jag arbetar, umgås med vänner eller bara ligger rätt upp och ner i min säng här hemma. Det känns inte lika bra längre, kan inte slappna av eller ägna mig åt saker som förr gjorde mig lycklig. Borde jag flytta? NEJ, det är här jag vill bo. Innerst inne älskar jag allting med Stockholm och Solna. Naturen som faktiskt finns, utelivet, rörelsen, de bra människor och pärlor som jag funnit och så mycket mer. Alltid trippar jag på tårna med taggarna utåt, rädd för att ha fel eller bli sårad. Så det var dags för mig att ta itu med det nu, både tänka på och rannsaka mig själv.

 

 

Många av mina bekanta här vill ingenting annat än att supa, gå ut, prata bögerier, vem som gjort vad, med vem, vem som är bäst, sämst, ful, snygg osv. Det är inte jag. Sådan ytlighet är inte riktigt vad jag strävar efter. Visserligen kan det vara roligt ibland att få tycka och tänka högt om saker som egentligen inte borde nämnas. Men att få ha en seriös kontakt samtidigt som man kan skoja med någon, det finns knappt här. Ett fåtal pärlor har jag som sagt funnit och det får räcka. De som dränerar mig får jag tyvärr skjuta lite mer åt sidan och försöka umgås mindre med. Det är tråkigt, men en del av att växa upp antar jag. Att mogna som person och hitta sig själv. 

 

 

Jag är lugn, seriös, omtänktsam och påhittig.

Tappade dock bort mig på vägen när jag letade efter alla andra.

Var är jag? Just det. Här.

Precis här.